Vadstena Klosterkyrka

Historien kring Vadstena Klosterkyrka är både intressant och historiskt viktig. Själva byggnaden har nämligen mycket starka kopplingar till Heliga Birgitta och hennes gärningar för både den svenska kyrkan och för Vadstena. Den som behöver läxhjälp i ämnen som religion och historia kan vända sig till studybuddy.se. Här finns möjlighet att få studiecoachning och personlig handledning.

Blåkyrkan

Vadstena Klosterkyrka är en av landets största kyrkobyggnader från medeltiden och den kallas Blåkyrkan på grund av byggstenarnas blå skimmer i solen. Även de lila, blåa och gråfärgade kyrkoglasen sägs bidra till det blåa ljuset. Den släta kalkstenen hämtades från Borghamn, utsmyckningen är mycket enkel och kyrkan saknar torn. Kyrkan uppfördes som klosterkyrka till det närliggande Birgittinerklostret. Idag tillhör kyrkan Linköpings stift och fungerar som församlingskyrka. Tillsammans med Vadstena slott utgör klosterkyrkan ett berömt turistmål som dominerar hela staden.

Många turister söker sig till kyrkan för att få se den Heliga Birgittas kvarlevor som man länge menat finns i ett gammalt relikskrin i byggnaden. Här sägs också kvarlevorna efter Katarina, Birgittas dotter, finnas. På senare tid har man dock börjat ifrågasätta om detta verkligen stämmer eftersom det finns en stor mängd altarskåp och skulpturer i kyrkan, samt att det är känt att Birgitta avled i Italien. Klosterkyrkan är dock ett av de allra viktigaste målen för pilgrimsfärder i Europa och människor över hela världen vallfärdar till Vadstena.

Birgittas uppenbarelser

Klosterkyrkan invigdes 1430 och det tog cirka 60 år att färdigställa den. Själva kyrkan byggdes helt enligt den Heliga Birgittas instruktioner som hon hade fått i en uppenbarelse där självaste Kristus talat om för henne hur allt skulle se ut in i minsta detalj. Hon bestämde hur klosterområdet skulle se ut, med en del för män och en del för kvinnor och hur kyrkan skulle integreras med klostret. Klostret stod färdigt 1384, men fick vänta på sin kyrka.

Heliga Birgitta helgonförklarades av påven Bonifacius IX år 1391 som den första svensk att ta emot en sådan utmärkelse. Hon var en anmärkningsvärd kvinna som fick en stark kallelse och genom denna stiftade hon Birgittinklostret och gjorde upp planer för klosterkyrkan. Hon var tvungen att resa till Rom för att få påvens välsignelse att bygga klostret, inrätta klosterregeln och uppföra kyrkan. År 1370 kom godkännandet. Birgitta hann dock dö innan hon fick se resultatet av sina uppenbarelser. År 1373 avled hon i sitt hus i Rom. Kvarlevorna ska ha transporterats hem till Sverige och Vadstena under 1373 till 1374. Birgitta ska också ha fått en uppenbarelse om att hon inte skulle få återse sitt Sverige igen. Fem dagar innan hon dog fick hon syner om sin egen död och tog det hela med ro. Hon hade lyckats med sitt uppdrag även om hon inte själv fick se klostret och klosterkyrkan blomstra.